Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Välkommen, min gosse, välkommen!» sade
han blott och öppnade famnen.
Han grät ganska ymnigt och gaf sina tårar
fritt lopp.
I länstolen satt fru Anna och stickade. Hon
lade ned arbetet, då André kom in, och han
skyndade fram till henne, lade sig på knä framför
henne på golfvet och tog båda hennes händer.
»Mamma är ju inte ond på mig längre?» sade
han och såg upp emot hennes ansikte.
Hon lade handen på hans panna och lutade
hans hufvud bakåt.
»Det skulle väl vara så», sade hon vänligt.
»Jag börjar tro, att också det lefnadskall dii valt,
kan uppfattas med allvar.»
»Om det kan, mamma!» svarade han och kysste
häftigt hennes händer. »För mig är det det
allvarligaste och heligaste af allt.»
»Det är nu åter för mycket», sade hon och
drog ihop ögonbrynen. »Men vi skola vara glada
nu och försöka förstå hvarandra.»
»Får jag gå och hälsa på Bertel?» frågade
André.
Modern öppnade dörren och ropade med sin
mildaste röst:
»Kom hit, lilla Bertel! Kan du se, hvem som
har kommit hit?»
Bertel stod i dörren. Det var underligt för
André att återse honom, nu en man på tjugusju
år, med ett kraftigt, brunt skägg och en välvuxen
kropp, och så detta uttryck, som hos ett spädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
