Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverstinnan. »Den som vore aderton år, så reste
jag sannerligen ut med dig. Man kunde då
verkligen behöfva att ibland lefva på en mera
välsmakande föda än resignation. Det blir så torrt i
längden; och med allt vårt skryt öfver oss själfva
och vårt land, så äro vi svenskar dock inte annat
än bondlurkar och barbarer i jämförelse med de
stora, civiliserade nationerna.»
För ingen af föräldrarne hade André och
AnneMarie omtalat sin förlofning — om man skulle
kunna kalla den så. De ville vänta, till dess André
kom tillbaka från Stockholm, där han skulle
konsertera och där han mycket hoppades på att få
uppförd en pianokonsert med orkester, han
komponerat. När han då på återvägen stannade litet
på Högvalla, innan han åter reste ut, kunde man
måhända ha några mera bestämda framtidsplaner
att framlägga.
Anne-Marie vågade icke lämna fadern, som nu
på hösten hade varit ovanligt klen, men Vanda
skulle naturligtvis följa André till Stockholm och
höra honom spela. —
De reste i början af oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
