Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare, och då han satt sig vid flygeln och väntade
på orkesterns introduktion, såg han så obekymrad,
ja, rent af så lycklig ut, att Vanda glömde all sin
ångest och var från detta ögonblick idel öra.
Vanda hade nog flere gånger förut hört sin
bror bitvis spela något af konserten hos herr
Antony, men det var dock något helt annat att höra
den så här i sin helhet, buren af orkesterklangen.
Utan att göra sig reda därför, föreställde Vanda
sig genast de idéer, som skapat kompositionen,
fastän André aldrig talat därom. Hon tyckte, att just
nu, genom tonerna, meddelade han dem till henne.
Först kom orkestern. Det var ett mörkt
allegro, som likt ett haf af oroliga, kämpande tankar
steg och sjönk i dämpadt brus. Så hade det nog
varit, då han först gick och grubblade på sin
kallelse och sin framtid, med tanken på sin
frigörelses genombrott.
Nu kom pianostämman. Vanda log, då hon
hörde Andrés välbekanta fasta och sjungande anslag.
Det var riktigt ur hjärtat han talade. Det var
alla hans hemliga tankar, då han undrade och
tvekade, om han skulle våga det stora slaget. Det
var ömheten för hans mor och far, och smärtan
vid att skiljas från hemmet.
Det snyftade och suckade och kunde icke
komma till klarhet. Men orkestern kom nu till hjälp.
Den brusade åter fram med upprorstankar, med
rop om frihet och kamp, och nu blef det som ett
växelspel mellan den ensamma rösten vid flygeln
och orkesterns mångstämmiga kör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
