Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han på slutet, som extranummer, gaf sin
fantasi öfver svenska folkvisor, ville jublet icke taga
slut. Man ville ha ännu mera. Men Andre var
obeveklig, och medan en del af publiken ännu var
kvar, kom han ned i salongen för att hämta Vanda.
Hon hade under kvällen sett sig spanande
omkring efter fru Ida, men kunde icke upptäcka
henne, där hon satt undangömd på ena sidan under
läktaren. Hon såg henne, först då hon kom in i
professor Armstcdts salong, ty såväl öfversten som
hans sköna fru voro bland gästerna.
Öfversten hade blifvit större och rödare, och
skrattade ännu mera och högre än förut. Han
satt hela kvällen och spelade kort med herrarne,
och visade sig först vid supén, efter öfverståndna
strider, där han ofta varit segraren, försedd med
en beundransvärd aptit.
Det klädde fru Ida att ha blifvit öfverstinna.
Den nya värdigheten hade gifvit henne en ännu
mera drottninglik hållning. Hon hade blifvit
bredare öfver axlarna och något fylligare, men allt
inom skönhetens strängaste gräns, och hon förde
sig med ett behag och en förnäm säkerhet, som
kom alla hufvuden att böja sig för henne, på samma
gång som hon mera än någonsin visade denna stilla,
inställsamma älskvärdhet, som fick så många svaga
hjärtan att fastna, som småfåglar på en limstång.
Denna kväll var hon helt och hållet klädd i
gult siden, inväfdt med guld, och bar i sitt mörka
hår en antik guldkam, som verkade som en krona.
Hon kom Vanda till mötes med en hjärtlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
