Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
André höll sig undan, medan de två damerna
samtalade, men sedan dansade han med
öfverstin-nan. Fru Ida dansade annars icke den kvällen.
»Jag är för gammal», svarade hon, när man bjöd
upp henne. »Jag får inskränka mig till det minsta
möjliga.»
Men med André dansade hon ett par gånger,
och medan han sakta valsade rundt, sågo de båda
så strängt allvarsamma ut, att Vanda med rynkade
ögonbryn såg efter dem.
»Det är något, jag inte förstår», tänkte hon.
»H var för se de så förtvifladt högtidliga ut?»
För resten sammanträffade Vanda samma kväll
med sina tre kavaljerer från förra vintern.
Löjtnant af Klint satt i ett hörn och såg tragisk ut.
Han hade vrickat en fot på skidåkning och kunde
icke dansa, men han hade dock icke kunnat
motstå att åka bort, för att se de andra dansa.
»Och först och främst för att se er, min fröken,
— jag visste ni skulle komma», sade han till
Vanda.
Vanda satte sig mycket uppoffrande och vänligt
att underhålla honom under en hel dans, men det
var svårare, än hon hade föreställt sig. De hade
absolut intet att säga hvarandra, och deras samtal
inskränkte sig till att göra anmärkningar öfver de
förbidansande paren.
»Det är orättvist», sade löjtnanten, där han
satt med armarna stödda på stolsryggen framför
sig och följde de dansandes rörelser med
afund-sjuka blickar. »Det är sannerligen orättvist, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
