Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade stuckit sina händer genom
räckverket på trappan och lagt dem i den unge mannens
hår, medan hon böjde sig lätt framåt, och han log
upp emot henne med ett lyckligt leende.
Det var blott ett ögonblick, förbigående som
en syn, hvars verklighet Vanda strax efter tviflade
på, men alla meteorstenar och hela stjärnsystemet
försvunno från hennes medvetande vid åsynen af
denna lilla detalj i vår efemära tillvaro.
»Ni mår inte riktigt bra?» sade professorn och
såg förskräckt på henne.
Hon svarade, att värmen ibland gaf henne
svindel, hvarpå hon reste sig för att gå ut i förstugan
och andas litet luft.
Då Vanda och André på natten åkte hem
tillsammans, satt hon länge tyst med hufvudet stödt
emot hans axel.
Ändtligen sade hon, under det att hennes hjärta
bultade högt:
»André!»
»Jaså, jag trodde du sof!» svarade han. Också
han hade suttit försjunken i tankar.
»Vet du jag tror, att — att den där
öfverstin-nan är en farlig kvinna», sade hon med bäfvande
röst.
»Tror du?» svarade han i likgiltig ton.
»Jag tror du skulle akta dig för att vara för
mycket tillsammans med henne», vågade Vanda
hviska.
»Lilla Vanda», sade André och satte sig upp
i vagnen, »jag tror du gör bäst i att sköta dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
