Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det verkligen du?» sade han och bredde
ut armarna.
Ilon lyfte slöjan och log. I lyktskenet såg han
fru Idas sköna ansikte.
»Kan det vara sant?» sade han med en röst,
som darrade af smärtsam lycka. »Är du min?
Verkligen min ?»
Hon drog honom till sig och lät sin långa,
svarta slöja falla öfver dem båda.
»Kommer du ihåg», hviskade hon med sin
varma röst, »kommer du ihåg, då vi för länge
sedan stodo tillsammans under min slöja och sågo
på raketerna i sommarnatten? Nu skall ingenting
mera kunna skilja oss, om än himlen regnade eld
öfver oss.»
Hans liufvud sjönk ned mot hennes bröst,
medan vagnen skyndade genom natten ut emot en af
gatorna vid Elben.
:j: %
Hemma i prostgården hade Anne-Marie också
denna nyårsnatt varit länge uppe. Hon hade fätt
ett litet julkort från André, som hon nu läste om
igen för tjugonde gången, och hon stod i sitt lilla
rum och tänkte undrande på, hvad det nya året,
som nu började, väl skulle bringa henne. Ett
ögonblick knäböjde hon vid sin säng med ansiktet i
sina händer, och så tog hon Andrés bild fram ur
lådan på sitt nattduksbord och kysste den.
»Glöm mig inte, min älskade gosse, ack, glöm
mig inte!» hviskade hon, och så släckte hon ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
