Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fru Ida i längden inte kunde stå ut med sin
gamle öfverste. Hon, en ung, charmant dam,
be-gåfvad, musikalisk! Och han — ja, vi känna
öf-verstetypen! Hade jag, liksom hon, haft fritt val,
så hade jag sannerligen också föredragit André.»
»Men hon har inte haft något val», sade Vanda
häftigt, medan hon kastade sig ned i en länstol vid
bordet. »Hon hade sin man, och han var god
emot henne. Hvad skulle hon med min bror att
göra? — André som, — ja, som också var
bunden.»
»Du menar den där lilla beskedliga Anne-Marie?
som ni ville förlofva honom med», sade
öfver-stinnan och gäspade nervöst. »Men vet du, Vanda,
att det var ingenting att hålla på. Hon är en liten
vacker och snäll flicka och gör ett mycket
behagligt intryck, — det nekar jag inte, men i längden
var hon ändå ingenting för honom. Hon begriper
ju inte musik mera än — ja, inte mera än jag
gör det; och dessa barnförlofningar fördunsta ändå
alltid förr eller senare af sig själfva.»
Vanda satt med armbågarna stödda mot bordet
och hufvudet i händerna.
»Tror du, farmor», sade hon med låg, darrande
röst, »tror du, att man ostraffadt bringar sorg
och förtviflan öfver andra människor, öfver sina
närmaste och käraste, såsom André och fru Ida
nu gjort? För min del är jag säker på att all
sådan själfviskhet kommer att hämna sig, — hämna
sig ohyggligt! Jag har sett det på fars och mors
ansikten i kväll, och jag känner det här i mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
