Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tänka på sina egna skröpligheter,-som upptogo
honom helt och hållet, och prostinnan gick nu
mera än någonsin upp i att tjäna och hjälpa honom.
Då Anne-Marie ansågs vara utom all fara, dog
hennes far plötsligt efter ett nytt slaganfall, och
nu var det hon, som skulle skonas och kärleksfullt
bedragas, för att icke uppskakas vid underrättelsen
om den sorg, som träffat familjen.
Prostens död innebar ju också, att prostinnan
och Anne-Marie efter änkeårets slut måste lämna
det kära gamla hemmet och flytta bort till en liten
gård, närmare Högvalla, som prosten inköpt till
änkesäte för sin hustru.
Det var Charlotte, som under hela denna tid
lekamligen och andligen omgaf Anne-Marie med
så mycken öm och outtröttlig omsorg, att hon till
slut fick den stora belöningen att se henne
återvända till lifvet. Ingen kunde vara så tyst som
Charlotte, liksom göra sig osynlig och ändå alltid
vara närvarande i det rätta ögonblicket. Ingen
kunde bädda och lyfta som hon. Ingen kunde
fläta ett hår så lätt och ömsa ett nattlinne så fort.
Allt blef mjukt och mildt och hvilande under
hennes händer.
Under den långa tid, då Anne-Marie låg i
omedvetet eller halft medvetet tillstånd, kände hon som
i en dröm det välgörande i Charlottes närvaro, och
då hon åter vaknade upp och började lefva, ville
hon icke ha någon annan än Charlotte i sin
närhet. Hon såg efter henne, som ett lindebarn ser
efter sin amma, och då Anne-Marie just aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
