Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marie i gråt, och sedan atböjde hon hennes fråga
0111 att få komma igen. Det var nog i den
stackars lilla Anne-Maries hjärta litet af samma känsla,
som enligt hvad man säger behärskade forntidens
kungar, när de dödade de sändebud, som bragte
dem ett sorgebudskap.
Annc-Maric, som förut helst af allt ville vara
i Vandas sällskap, hade numera liksom en oroande
ångest for henne. Det var, som om hon tyckte,
att Vanda skulle stå i närmare förbindelse med
Andre, än de andra i familjen.
Vanda förstod ju nog, att denna Anne-Maries
skygghet för henne berodde på en ömtålighet efter
sjukdomen, men den gjorde henne dock ondt. Hon
hade, mera än någon, lidit för Anne-Maries skull.
Icke därför, att hon höll mera af henne, än hvad
hennes syskon gjorde, utan helt enkelt därför, att
Vanda kände glädje och smärta i en ovanligt hög
grad. Och när nu hennes medkänsla icke gjorde
Anne-Marie godt, hade Vanda ingen att tala med,
och hon kände sig mycket ensam.
Charlotte var alltid i prostgården, och Karl var
upptagen pä sitt håll. Dessutom kunde Vanda
icke uthärda den oförsonliga vrede, hvarmed Karl
då och då talade om Andre.
Medan Anne-Marie låg döende, hade Vanda
ännu än gång, djupt gripen, talat med farmodern.
Hon ville få henne att förstå, att Andres och fru
Idas flykt, hvilken den gamla damen tog så lätt,
redan visat sina förskräckliga följder.
»Medan de två där borta ’experimentera’, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
