Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men då han såg hennes långa, smärta gestalt
skynda bort, liksom buren af stormen, stod han
länge och såg efter henne.
»Fru Ida skulle kunna krossa mitt hjärta»,
tänkte han. »Men hon där skulle bestämt kunna
göra det friskt igen.»
* .. *
Medan Anne-Marie inte stod ut med att träffa
Vanda, tog hon däremot gärna emot besök af
Karl. Han fick lof att hälsa på henne, medan hon
ännu låg riktigt till sängs, då han en dag lämnade
Charlotte en del af hennes tillhörigheter, som hon
hade behof af, och sedan kom han ofta, till slut
nästan hvarje dag.
Han hade samma tysta, lugna sätt som
Charlotte och såg på Anne-Marie med samma goda
ögon. Han hade alltid en pust af frisk vårluft med
sig in i rummet och alltid medförde han hälsningar
från naturen därute. An hade han händerna fulla
af liljekonvaljer och violer från växthusen på
Högvalla, och än någon blommande planta att sätta
i Anne-Maries fönster. Då hon började kunna sitta
uppe, gaf han henne en dag den allra roligaste
lilla kattunge, som hon timtals kunde leka med.
En annan gång hade han fångat en räfunge,
som stirrade på henne som ett litet fånget troll
och var som en hälsning från de innersta snåren
i skogen. Ja, en dag kom han med en hel kull
nykläckta kycklingar i sin hatt och lät alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
