Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvet skvalpade om fotterna på mig, och jag har
den första frasen upp till A.»
»Hier komme ich im Friihlingsglanz,
Umspiilt von Meereswellen.»
»Jag ämnar sitta undangömd så mycket som
möjligt ända till det ögonblicket, och så reser jag
mig i hela min längd. Det skall prassla om mig
af siden, som af vatten.»
»André», fortfor hon och såg drömmande mot
taket. »Skall jag klä’ mig i ljusrödt siden, med
rosor i håret, eller skall jag taga ljusblått, tunt
ljusblått med långt släp, djupt urringadt lif, och
inte ett enda smycke?» — »Ja, vet du, jag tror,
att det blir det noblaste!» svarade hon själf, medan
André fortfor att läsa i partituret.
»Min hals blir så hvit emot ljusblått, och
Venus behöfver väl inga smycken. — Hör du,
André! Behöfver jag smycken för att vara vacker?»
sade hon och lade sin arm om hans hals för att
väcka hans uppmärksamhet.
»Nej, nej, visst icke!» svarade han litet
tankspridd. Han hade märkt ett par fel i partituret,
som han satt och rättade. »Men i morgon hoppas
jag, att du inte sviker oss», tillfogade han och
stoppade blyertspennan i västfickan. »En gång får
jag lof att ha dig med före generalrepetitionen.»
>Det beror väl inte på mig», svarade hon litet
kyligt. »Hvem kan hjälpa, att man blir hes och
får hosta i detta förskräckliga väder. Jag har ju
inte gjort annat än plåstrat om mig de sista
fjorton dagarna. Men du kan väl förstå, att efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
