Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med gråverksfoder och en liten ungersk barett på
hufvudet, röd om kinderna af den uppmuntrande
tanken, att de skulle gå ut och »festa», var hon
så vacker, att André utbröt:
»Du kommst, du kommst im Friihlingsglanz,
Umspiilt von Meereswellen,
men i alla fall får min gudinna tillåta mig att ta
paraply, ty det skvalar ned, och vi ha minst tio
minuter till restaurangen.»
De gingo mycket fort, arm i arm. André ville
följa henne till den restaurang, som han visste, hon
helst besökte, den finaste och dyraste af alla de
kände, och det verkade mycket gladt och
uppmuntrande att komma från mörkret och regnet
därute in i de starkt upplysta rummen, där mattorna
voro så mjuka och stolarna så bekväma, och där
en rad af kypare, iklädda den eviga, trista
galadräkten, med servetten öfver armen, stodo och
stirrade efter de offer, som de skulle servera den
fina maten, presentera de dyra räkningarna och
afpressa de väntade drickspengarna.
Det var inte många, som vågade sig in i detta
förgyllda Elysium.
Om en eller annan förbigående stannat ett
ögonblick för att titta in genom de stora
spegelglasrutorna, betraktades han med så förkrossande
blickar af de förnäma uppassarna, som stodo orörliga
som figurerna i ett vaxkabinett mellan de små
dukade borden, att han genast skyndade vidare
i känslan af att det måhända skulle betalas biljett
bara för att se in genom fönstren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
