Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingenting, absolut ingenting», sade mr Hurry
och strök askan af sin cigarrett med lillfingret.
»Jag beundrar inte, när sopraner påminna en om
lokomotiv eller tandutdragning. Så här gäspade
hon!» — han öppnade handen — »och så kom
jämmerropet. Och därtill stor, — stor som en
spårvagn.»
Ida skrattade.
»Nå, men föredraget?»
»Ja, ni vet, huru de flesta kvinnliga artisterna
genast spela ut sina stora trumfar», sade mr Hurry.
»De ha en sådan förskräcklig fond af outskrålad
passion, som de genast servera en, och när då de
verkliga stora eflektställena komma, ha de intet
kvar. Nej, ni, min fru, ni förstår att spara på
ed ra skatter, ni smyger er så sakta fram, så man
tror det är bara ljuflig skönhet, — och då — när
det gäller, då lyfter ni dolken! Jag har aldrig hört
någon med ett sådant temperament och ännu
mindre någon, som till den grad har förstått konsten
att behärska det.»
Ida böjde på hufvudet.
»Ni sparar åtminstone inte på att spela ut er
stora trumf», sade hon leende.
»Ofverdrifver jag?» sade mr Hurry, vänd till
André. »Tycker ni inte också, att madame Tule
besitter en enastående förening af temperament och
behärskning?»
(Ida uppträdde numera under sin fars namn,
och kallade sig madame Tule.)
-Jag har inte något mera vackert att säga hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
