Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På generalrepetitionen sjöng Ida bara med half
röst. Ilon ville spara sig till kvällen, och ingen
fick något vidare intryck af, hur hon utförde
partiet. För resten talade hon knappast på hela
dagen, och gick tidigt in till sig, för att kläda sig
till konserten.
Som hon förut sagt åt André, gömde hon sig
bland kören, till dess hennes parti kom, men då
violinstyrkan började röra sig i beständigt starkare
vågrytmer, reste hon sig plötsligt och intonerade
sin replik:
»Ich komme in clem Friihlingsglanz,
Umspult von Meeres-Wellen.»
Då var det verkligen, som om en vision
skimrat för åhörarna, medan hennes underbart fylliga
röst bröt fram med en glans, som elektriserade
hela salongen. Man ägnade hvarken texten eller
musiken någon uppmärksamhet i detalj, utan lät
sig hufvudsakligen hänföras af denna
människogestalt och människoröst, som personifierade
skönhetens makt på jorden.
För musici och kapellisterna var kompositionen
det mest intresseväckande, och kritiken ägnade den
en noggrann och berömmande granskning.
Man fann det vara en skapelse, som var byggd
på studiet af de tyska klassikerna, men som dock
innebar mycken modern och personlig känsla och
därtill hade en viss fläkt af nordisk poesi, som
tjusade tyskarna. Men för den stora publiken var
Idas uppträdande kvällens betydande händelse, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
