Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla ville tränga si g fram och klinga med Ida.
André kom också fram till henne med sitt
champagneglas och stötte emot hennes. Men han kunde
icke ens då fånga hennes blick. Den gled genast
vidare, för att le emot den nästkommande.
Från den dagen fick Ida många besök. Det
blef rent af störande för Andrés arbete, och han
sökte sig ett rum utomhus, där han kunde arbeta
mera i fred. Bland dem, som tidigt och sent gjorde
Ida sin uppvaktning, var mr Hurry. Antingen var
han där, när André kom in, eller hade han nyss
varit där, eller skulle han snart komma. Rummet var
alltid fullt af stora rosenbuketter, som mr Hurry
var »så vänlig» att sända henne.
André hade flera gånger gjort ganska
allvarsamma anmärkningar emot att mr Hurry »nästan
bodde hos dem»; men Ida bara skrattade åt
honom och förklarade, att orsaken till amerikanarens
enträgenhet blott var den, att han absolut ville få
Ida att öfvertala André att följa med till Amerika.
Mr Hurry ville bli deras impressario och lofvade
att ställa allt på bästa sätt för dem.
Den summa han erbjöd dem för hvarje
uppträdande var från början ganska stor, men den växte
frän dag till dag och hade nu nått dimensioner,
som skulle kunnat tillfredsställa de djärfvaste
fordringar. Men André var obeveklig.
»Du vet, att jag inte tycker om hans kurtis»,
sade han. »Ingen skall förmå mig att taga emot
hans anbud.»
»Så kan jag ju resa ensam», sade fru Ida en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
