Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall se på som en lugn och bildad åskådare och
inte lägga sig så hårdt på hjärtat. Aldrig hade
jag tänkt, att du skulle låta den första stöten så
hårdt bekomma dig.»
Nej, farmor var icke nöjd med sin yngsta
sondotter, och Vanda blef dag för dag mera ensam.
Hon hade verkligen fått ett bref från André,
men hon hade icke svarat därpå, och skälet var
det, att hon rakt icke visste hvad hon skulle svara.
Det var ett sådant underligt bref.
André förebrådde sig i de starkaste uttryck,
huru han hade smärtat och sårat sina föräldrar,
och i all synnerhet Vanda, hans älskade, trofasta
syster. Han visste och förstod, hvad hon tänkte
om hans uppförande. Han skulle vilja göra allt
för att rädda hennes ungdoms glädje, för att åter
kunna möta och omfamna henne med samma
frimodighet som förut.
Men hvad var det väl han ville göra för henne?
Han nämnde icke ett ord om, att han ville afstå
ifrån Ida, icke ett ord, att han själf ångrade sig
och ville börja ett nytt lif. Icke heller talade han
om, att han var lycklig, och att detta steg, som
kostat honom så mycket, också hade ersatt och
belönat honom för allt, han uppoffrat och lidit
därför.
Då Vanda läst brefvet, hade hon snarast ett
intryck af att André legat med hufvudet i hennes
knä och gråtit. Hade han verkligen varit hos
henne, så skulle hon ha strukit hans hår och kysst
hans panna och tegat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
