Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, och därpå sprungo de så fort och så
ljudlöst de förmådde ned för trappan och ut på
gården.
Vanda måste förbi stallet, för att fortsätta
vägen till herr Antony, och medan de sprungo,
berättade Karl, hur han blifvit väckt af att någon
slog på hans fönster i flygeln, — och där stod
Antony, utan hatt, med ett förvirradt utseende, och
gjorde tecken åt honom.
Då Karl öppnade för honom, talade han om,
huru han fram på natten hade hört skottet och
gått ut för att se, hvad det var.
Han hade funnit André i den halfsmälta snön
uppe mellan björkarna, på en af kullarna bredvid
hans trädgård, och burit in honom i sin boning.
Sedan hade han sprungit, så fort han kunde, till
Högvalla, för att få hjälp.
Medan Karl sadlade sin häst, sprang Vanda
vidare. Hon tog genvägen öfver åkrarna, och en
och annan torpare, som var ute, undrade hvad det
kunde vara för en lång, mörk skepnad, som flög
öfver marker och diken, liksom buren af stormen.
Hon sjönk ned med fotterna i de många små
kalla vattenrännilarna, och föll i snödrifvorna, som
stormen hopat i skogsbrynet.
Ibland var hon tvungen att stanna ett
ögonblick, för att draga andan, men genast jagade hon
vidare. Det föreföll henne, att det ändå gick så
långsamt, så långsamt, som när man flyktar i
drömmen, men känner sin kropp så tung, att man icke
kommer ur fläcken. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
