Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andtligen såg hon de två kullarna, mellan
hvil-ken herr Antonys boning låg.
Nu skymtade den fram bland de nakna träden,
och han stod där själf på trappan. Då han såg
henne komma springande, gick han henne till
mötes.
Hans svarta ögon voro så högtidligt allvarliga,
att Vanda genast sade :
»Han är död.»
»Inte än», svarade herr Antony. »Men jag
hoppas, att läkaren kommer snart. Jag begriper
ju inte hvad jag skall göra åt honom. Det kan
bli slut när som helst.»
»Jag kunde inté sofva i natt», fortfor han,
medan de nalkades huset. »Det var ju, som om
världen skulle förgås. Jag bara låg och lyssnade till
stormen. Och så vid femtiden hör jag ett skott,
— det var alldeles tydligt ett skott, och så nära!
— Uppe från björkhagen, där jag så ofta suttit
med André, kom ljudet. Hvad skulle jag tro om
detta enda skott ute i natten? — Då jag hade
klädt mig, gick jag ut, direkt dit, hvarifrån jag hört
skottet. — Där låg André i den tunna snön på
det vissna gräset, — blodig, med slutna ögon.
Jag bar honom in och bäddade ned honom. Han
var iskall. Han ligger där i det stora rummet.
Ni vill väl gå. in till honom?»
Vanda svarade blott med att gå vidare.
»Har han talat?» frågade hon.
»Nej, han är tyst», svarade herr Antony.
Vanda gick upp för ett par trappsteg, som ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
