Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt hon i gråt och dolde sitt ansikte i
händerna.
Nu skulle det först och främst vara så tyst
omkring André, att intet störde och oroade honom.
Karl uträttade sitt ärende på bästa sätt, och de
förstodo ganska väl på Högvalla, att André tagit
sin tillflykt till herr Antony, då lian icke vidare
tordes visa sig i hemmet.
Föräldrarne togo sig icke hans sjukdom vidare
när, då de menade, att André, efter all den sorg,
han åstadkommit, kunde förtjäna någon motgång,
och det var ju en ren lyckträff, att Vanda var
ledig och kunde ägna sig åt att sköta honom.
Visserligen visste man ju, att det endast fanns
mycket begränsade rum i herr Antonys lilla hus,
men man visste också, att den gamle mannen var
en hedersman, fullt att lita på, och att han skulle
göra allt för sina unga vänner. Man lät vänligast
hälsa honom genom Karl, att herrgården stod till
tjänst med allt, som kunde behöfvas.
Pyllrans ögon stodo som på skaft af undran
och nyfikenhet öfver, hvad nu månde föregå i
Andres romantiska historia, men öfverstinnan log ett
litet ironiskt leende.
»Eftersom hans sköna inte längre är hos
honom», sade hon, »så har det nog inträdt en kris
i deras förhållande, och man får väl snart höra,
att vår lille André har kommit på andra tankar.»
Endast hos Anne-Marie väckte tanken på Andrés
närhet en underlig oro.
Icke så att hon fruktade, han skulle dö, därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
