Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTRÄTTET
17
keller. Ja, en sådan kappseglingsbåt, den kan
säga, att den verkligen är framme. Vi konstnärer,
vi komma aldrig i land.
inez. Men, inte sant? Ibland kan väl en målare
känna sig nöjd. En och annan gång har ni väl
ändå haft känslan af, att ni fått uttrycka hvad ni
velat?
keller. Å ja, så där styckevis — men
fullkomligt nöjd är man nog aldrig. Då jag nu till
exempel började detta porträtt, tänkte jag ju, att det
skulle bli någonting utmärkt. Men jag märkte
snart hur långt jag var från verkligheten — från allt
hvad jag ville, ville ge — och nu — ja, nu skulle
jag helst vilja börja om från början igen. Jag skulle
kunna måla på det hela lifvet.
inez skrattar. Ja, var så god! Men då får ni
allt lof, att jämt ändra om på det.
keller. Huru menar ni?
inez. Helt enkelt därför att man blir gammal.
keller. Ni blir aldrig gammal. Ni har för
mycket här — och häri Han pekar på pannan och
på hjärtat. Till v. Kuhn. Hvad tror ni, herr v.
Kuhn? — Blir fröken Inez nånsin gammal?
v. kuhn. Nej, Inez har verkligen den
egenskapen att blott bli vackrare år efter år. Då jag
reste till Frankrike var hon bara sjutton år, och var
ju redan då en mycket söt flicka. Men då jag nu
kommer åter — efter fem års bortovaro. — Ja,
hvad säger ni själf? Om hon blir så mycket
vackrare hvart femte år, så kan man ju inte stå ut med
att se på henne när hon blir femtio.
2. — Porträttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
