Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dringar och förhållanden, och han menade, att om
man blott gaf sig tid och gick sakta tillväga, skulle
hon säkert bli en lika spak och lydig hustru som
många andra, som hade böljat med att göra upprox.
Men deri bedrog han sig. Dagar och veckor
gingo, och hon var ständigt den samma. —
Omsorgsfull, uppmärksam på hans minsta önskning eller
befallning, alltid till hands, när han behöfde henne,
vänlig, ja, ibland älskvärd och liflig, men med samma
iskalla, fiendtliga uttryck i ansigte och hållning, aå
snart han försökte visa henne den minsta ömhet.
En afton, det var i en liten stad vid Rhen, kom
det ändtligen till en afgjord drabbning mellan dem.
Det var den mildaste vårafton. Nymånen stod
på himlen och aftonrodnaden simmade ännu öfver
horisonten. Genom de öppna altandörrarna
strömmade doften af löf och blommor. Det gick många
unga par på promenaden under deras fönster, fastän
det redan var natt.
Hviskningar och guitarrtoner ljödo der nedifrån.
I staden på sluttningen af bergen bröto tusen ljus
fram som spridda gnistor, och på himlen kommo
snart stjernorna med en klarare, skälfvande glans,
liksom’ utströdda af någon mäktig hand öfver hela
firmamentet.
Allting derute stod i vårens första berusande
skönhet, och i den gamle mannens hjerta vaknade
något af detta länge sedan förgångna, denna längtan
efter kärlek, efter älskog, som våren ständigt
uppväcker på nytt.
Nina stod i den öppna altandörren och lutade
hufvudet mot dörrposten. Hon var blek i månskenet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
