Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana dagar var också hennes man nöjd med
henne. Han såg så vänligt på henne, talade mycket
med henne, frågade deltagande efter hennes far och
visade, att han på alla sätt ville komma henne till
mötes.
Men så kunde plötsligt den hemliga vreden och
afskyn vakna hos henne igen, så stark och
oöfver-vinnelig. — Då blef hon liksom alldeles kall invärtes,
och när hon skulle gå ned till middagen och råka
sin man, måste hon hålla sig i ledstången. Hon
darrade och kände en beklämning, som om hon hade
varit sjösjuk.
Hon hade ett af dessa olyckliga ansigten, som
genast röja sig, och trots alla hennes ansträngningar
att visa sig glad och lugn, såg hennes man alltid vid
första hastiga ögonkast, hur det var fatt med henne.
Han kände genast detta spända, ansträngda uttryck
i hennes ansigte, detta innehållslösa leende, denna
pinsamma blekhet, som hon visade honom på sådana
dagar, och han behandlade henne derefter.
Han försökte aldrig röra henne genom ömhet
och bad hvarken med blickar eller ord om hennes
ynnest. När hon var kall, blef han stenhård, han var
förnärmad öfver hennes halsstarriga dumhet, han ville
icke tåla den. — Tysta sutto de tillsammans vid
middagsbordet, tyst och förnäm bockade han sig för henne
efter bordet och satte sig in i biblioteket för att läsa
tidningarna. — Det blef så iskallt, så ensamt och
fasansfullt omkring henne, och det var alltid hon,
som måste börja med att förmildra honom, att sätta
sig i hans närhet, småprata med honom och försöka
att få honom glad igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
