Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det sista året hade kaptenen blifvit
grå-ig och gammal, men hans fina, själfulla ansigte
1 de vackra ögonen hade endast förändrat sig
i, att han hade blifvit magrare och att ögonen
e ett mera melankoliskt uttryck än förut.
Nina hade hoppats så säkert, att hon för alltid
e fått alla skuggor att försvinna från hans panna
att hon skulle se honom föryngrad och lycklig,
i hon tog miste, det var snarare som om det
välld och den sorglöshet, hvari han nu lefde, hade
jkat hans nedslagenhet.
Han kände sig nu, som förr, nästan alltid svag
trött och låg en stor del af dagen på soffan och
e eller endast hvilade.
Han drog ofta sådana djupa, hjertslitande suckar,
Nina bekymrad lade sig på knä bredvid honom
sade:
»Älskade pappa, hvad är det som tynger dig?»
Först svarade han icke, men så kunde han
plöts-» stryka håret från hennes panna, se henne in i
»nen och säga med sin milda, intagande röst:
»Det är inte så roligt att tänka på ett förfeladt lif.»
När då Nina framkastade, att hon hade hoppats,
han nu skulle kunna egna sig åt de
sysselsätt-gar, som voro honom kärast, och ännu uträtta
;ot stort och godt, svarade han:
»Det är för sent! Alla de svåra åren ha tagit
ften från mig!»
Nina böjde sig öfver honom, hennes älskade,
cklige far! Hon trodde allt hvad han sade. Ja!
var så! nu var det för sentl Alla dessa år af
igdom och sjuklighet hade beröfvat honom kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
