Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina kom och läste för honom i hans
favorit-författare, allt hvad de största och bästa ha skrifvit,
och han kunde visserligen flamma upp för ett
ögonblick, upprepa vissa repliker med en kännares
uttrycksfulla tonfall, — men han blef snart trött, bad Nina
slå ihop boken och sade, att det endast var plågsamt
att se hur mycket andra hade fått sagdt och uträttadt
här i verlden, medan han–––––––-han!
Det gjorde Nina så ondt om honom, riktigt skar
henne i hjertat, — men hvad skulle hon göra? Hon
hade ju gjort allt hvad hon kunde, röjt alla stenar
bort från hans väg och strött rosor derpå.
Ibland, när han låg der på soffan, blek och vacker
med sina halfslutna blå ögon melankoliskt stirrande
framför sig och de hvita händerna slappt nedhängande,
kunde Nina plötsligt se honom i ett nytt ljus. Det
kom också glimtar af misstanke upp emot honom. —
Hvad beklagade han sig öfver? Hade icke modern
och hon tjenat och hjelpt honom hela lifvet? Han
var ju egentligen icke så sjuk. Någonting skulle
han väl kunna företaga sig, det var för beklämmande
och ynkligt att alltid se honom så der!
Men då reste sig Nina hastigt och jagade bort
dessa stygga tankar, som ju blott voro framkallade af
hennes fantasi, som skenade i väg med henne, när hon
satt så der sysslolös. Och när han sedan lyfte sina
vackra ögon och sade: »Nina, min hjertetröst!» kastade
hon häftigt armarna kring hans hals och anklagade
sig sjelf för att vara den grymmaste och mest
hård-hjertade varelse på jorden.
Det var icke endast fadern, som hade sjunkit
ihop i detta nya välstånd, modern hade också blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
