Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag har verkligen inte knypplat mina spetsar
sjelf», sade Nina, »det ger jag mig inte tid till, och
för öfrigt fins det så många, som behöfva litet
för-tjenst.»
»Ja, det är ju sant! Du är ju rik som en liten
prinsessa!» sade fru Lindeman och skakade ut en af
Ninas klädningar, innan hon hängde upp den. »Men
ser du, under de långa aftnarna här på landet måste
man ha många slagg handarbeten. För öfrigt är det
så roligt att knyppla.»
»Hvar äro dina söner?» frågade Nina.
»Åh, de äro på möte båda två. Du vet väl, att
Arthurs lilla fru har fått en-gosse! — Jag hade
önskat att det hade varit en dotter, för att gossar äro
just inte min svaghet; liian bar redan allt för mycket
karlar här i verlden, men fadern är naturligtvis
stolt. En son! — Min son! Gud bevars! Han tänker
sig honom visst redan med epåletterna på, den stackars
lilla mjölkgrisen.»
»Ja, att du redan är farmor», sade Nina, som nu
var omklädd. »Det skullé man inte tro om dig, Hilda,
som ser så ung ut.»
»Åh, jag ser inte alls ung ut», svarade fru Hilda
förnöjd och skakade sina lockar. »Men det gör alldeles
precis det samma hur jag ser ut. Jag har gudskelof
öfverstått all lust att göra intryck på manliga hjertan,
och jag är fullkomligt nöjd med att veta, att jag är
det ordentligaste och snyggaste fruntimmer, som går
på jorden.»
»Kom nu, kom nu, min engel», tilläde hon och
tog Nina om lifvet. »Nu skola vi ned och få oss
litet kaffe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
