Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade visserligen gården att sköta, men vi
ha ju inspektor, en utmärkt inspektor, som egentligen
bara för syns skull lät min man stå och prata och
utgjuta sig. Och så hade salig Herman den vanan
att fråga om allting. — Hvarför skall det tvättas nu?
Hvarför syltar ni i dagf Hvarför skola de
främmande bo i det gröna gästrummet? Hvarför har du
den hatten på i dag? — Han kunde göra en rakt galen
med sina frågor!
Ser du, min engel, jag är en menniska, som vill
handla och arbeta och har sannerligen inte tid att
spilla minuterna med att stå och prata och förklara
allting. Det plågade och fördröjde mig fasligt. Nå,
så fick han ju denna reumatiska febern, som slutade
hans dagar. Han var då nära sjuttio år, men såg ut
som om han var mycket äldre. Gud, du kan väl
begripa, att jag var förtviflad, då han blef sjuk. Jag
skötte honom natt och dag, och han kallade mig sin
älskade lilla Hille, som under de första åren vi voro
gifta. — Men så dog han ju!»
Fru Lindeman suckade djupt.
»Och nu har jag varit enka i sex år, och jag
försäkrar dig att man kan inte vara i en lyckligare
ställning.
Jag kan ju göra allt hvad jag vill! Allt!» hon
slog ut med handen. »Jag styr mitt hem och mina
underhafvande, så att alla äro nöjda. Jag har fullt
opp med pengar. Ingen kan tvinga mig till något,
som jag inte har lust till, och jag tvingar inte heller
någon. Jag försäkrar dig, att jag vill alla menniskor
väl, — och allra mest dig, du lilla förtrollande
varelse», och med en smällande kyss afslutade hon sitt tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
