Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina hade i början känt sig obehagligt berörd
af sin väninnas sätt att tala, men hon tog det snart
från den humoristiska sidan och lärde sig uppfatta
hvilket slags menniska fru Lindeman var: en
välvillig, glad, praktisk qvinna, som njöt sin frihet och
unnade andra deras, men alldeles otillgänglig för alla
slags erotiska känslor.
De sutto ofta tillsamman i det stora ljusa rummet
med fönsterna öppna mot sjön, der vårsolskenet
dansade* och samtalade om allt möjligt.
Nina kände sig så väl till mods i detta trefliga,
friska hem. Hon började också känna det som en
lättnad, att ingen visade sig, hvars närvaro hon helst
ville vara ifrån, att hon aldrig behöfde anstränga
sig att visa eller säga något, som hon icke fullt
menade. Hon började tycka, att det var skönt att aldrig
vara ängslig för att något skulle hända, som hon icke
skulle kunna tycka om, och att hon sjelf icke behöfde
stå till ansvar för någon. Hon lärde sig snart dela
fru Hildas smak för det fredliga glada Säråker.
»Ja, är här inte förtjusande!» sade fru Hilda och
satte binoklen på sina närsynta ögon. »Se på den
stora fisken derute! — Nej, det var en båt! Lukta på
den här hyacinten.»
Hon tog en blomkruka med en nyutslagen hyacint
och förde den tätt intill Ninas näsa. »Ha vi det inte
förträffligt? — När jag sitter här i min lycka, så
tänker jag verkligen med deltagande på alla stackars,
gifta fruar, som nu gå och dras med sina herrar
och män!»
»Tror du då, att det inte fins några gifta
menni-skor, som äro lyckliga?» frågade Nina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
