Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ien unga säden på åkrarna, hon såg på ån, som sköljde
med skummande fart förbi henne, och hon kände en
längtan att gå ut i vida verlden och finna sin lycka.
Det var bestämdt något, något okändt, som
någon-städes väntade på henne. .
Hon stannade på bron, som ledde öfver ån,
3tödde armbågarna mot bröstvärnet och såg ned i
vattnet.
Den långa säfven, som växte här på åbottnen,
Irogs vågrätt åstad med den rusande strömmen, medan
rötterna dock höllo sig fast i bottnen. Vattnet gjorde
beständigt bubblor och språng deröfver. Nina fortfor
att stå och se ned i det strömmande vattnet. Det
var beständigt något nytt, och dock alltid det samma.
Ja, något sådant måste finnas i lifvet, något
sådant, som alltid förblef och dock alltid hade tusen
lika omvexlingar.
I något sådant skulle hon vilja stå, liksom säfven
ier nere, låta sig öfversköljas, rifvas med, och dock
hålla fast, hålla fast!
Hon förstod icke hvad hon sjelf kände, men det
tillfredsstälde henne att stå och se ned i floden.
Det började mörkna, då hon gick hem.
Aftonhimlen brann röd och hotande som en eldsvåda,
skyarna drefvo tätare och lägre öfver jorden. Det var
genomträngande kallt.
Hon lät göra eld i det mörka förmaket, ett rum,
som hade samma döda utseende som alla obebodda
bostäder, som endast iordningställas för en flyktig gäst.
Hon satte sig framför brasan och lade upp fotterna
på gallret framför den. – Rundt omkring henne blef
det alltjemt mörkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
