Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loa
hade han åter framstått för hennes minne i all den
fläckfria glans, hvari hon under många år hade sett
honom. De obestämda tvifvel hon haft om hans
förträfflighet och hans stora värde hade försvunnit som
flygtiga skuggor.
Hon arbetade upp sig i rent extatiska
föreställningar, när hon tänkte på sin älskade far och hans
förfelade lif.
Då hon började tala om honom, darrade hennes
röst. Hon talade sakta och måste ofta draga djupt
efter andan, så starkt klappade hennes hjerta. — Men
med dessa halfqväfda ord och afbrutna satser
framkastade hon en sådan ljusbild, darrande af en nästan
öfverjordisk glans, att också Tofte blef stum.
Så mycken skönhet och känsla, så stor förening af
allt, som kan göra en menniska älskad och beundrad
i andras ögon, hade han aldrig sjelf sett eller hört
framställas af en annan.
Då Nina slutligen tystnade med ögonen fulla af
tårar, sade han endast:
»Lycklig den man, som omtalas så af er mun.
Kort derpå tog han afsked och gick.
Då han var borta, satt Nina länge ensom q var
och såg ut i månskenet. Hon tänkte icke på något
bestämdt, men underliga, fantastiska, halfklara
stämningar gledo öfver hennes själ som månskenet och
skuggorna der ute. Hennes ögon fy Ides gång på
gång af varma tårar, hvilkas orsak hon icke brydde
sig om att förstå. Hon kände sig så ensam och dock
så lycklig, uppfyld af ett rikt, mångfaldigt inre lif,
som beständigt rörde sig i nva, vida böljeringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
