Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möt hans skuldra och h viskade i af brutna satser, eller
talade länge, länge med sakta tårqväfd röst.
Han lyssnade så mildt till henne och sade henne
då och då ett ömt och tröstande ord.
Ofta tyckte hon nog, att han icke så mycket
hörde på henne, som snarare såg på henne, men när
hon då sade:
»Du hör visst inte på hvad jag säger?» svarade han:
»Jag glömmer det ibland. Du är allt för söt att
se på», och han såg på henne med denna allvarliga,
beundrande, rörda blick, som alltid föll så varmt öfver
hennes hjerta.
Ibland förvånade det henne, att han alldeles
icke var svartsjuk på hennes förflutna lif, att intet
af det förgångna oroade honom. Hennes bekännelser
och skriftemål hörde han på för hennes skull. Hon
behöfde att lätta sitt hjerta; för honom tycktes det
enda vigtiga vara, att hon nu var hans, endast och
allenast hans.
Att han var hennes första och enda kärlek, kände
han alldeles säkert, och icke det minsta tvifvel derpå
uppstod hos honom.
Henne tviflade man i det hela icke på. Hela
hennes väsen sade honom allt för tydligt, hur helt
och uppriktigt hon älskade honom. Detta var
kärleken sådan som han tänkt sig den; det var en ädel,
fläckfri qvinna, som helt och fullkomligt gick upp i
att älska honom.
Han njöt denna lycka i fulla drag och frågade
icke efter något annat.
När Nina satt. vid hans sida och snyftade öfver
alla de lidanden hon genomgått, öfver all den ensaiphet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
