Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick så gema ensam ut i naturen, och det
rar en härlig höst.
De vilda vinrankorna böljade redan blifva
blodöda, och det långa gräset stod styft af dagg om
norgnama. Äpplena började mogna bakom löfvet, som
’ör hvar dag blef mera gult och brunt, och öfver sjön
åg om morgoiien fina, blå dimmor, som först när solen
iteg och fick mera makt lyfte sig och långsamt
uppöste sig.
Det var så tyst i skogarna och så fritt ute på
’alten, der all säden var bergad och sommararbetet
ilutadt, men på den stora planen framför byggningen
dommade ännu de högstammiga rosorna.
Nina hade längtat efter att komma från Marstrand.
Son tyckte, att tiden skulle gå fortare, om hon ändrade
ristelseort, men här på Säråker voro också dagarna
ånga.
Hon hade sagt, att hon icke skulle komma hem
’örrän i början af oktober, men hon hade ju sin frihet
itt göra hvad hon ville, och ju mera hon fick det
dart för sig, dess svårare blef det att öfvervinna den
ärande längtan, som växte med hvar dag.
Fjorton dagar före den bestämda tiden reste hon
iem.
Fru Hilda följde henne till vagnen med ett så
dlvarligt, nästan olyckligt ansigte, att det gjorde Nina
iktigt ondt.
»Farväl, mitt barn!» sade hon och kysste henne.
Gud hjelpe dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
