Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina blef långsamt röd i hela ansigtet.
»Du är svartsjuk, förskräckligt och orättvist
svartsjuk på den lilla stackars varelse, som har tagit sin
tillflykt till mig.»
»Hvarför kan hon inte ta sin tillflykt till oss båda?«
frågade Nina sakta.
»Hvarför? Derför att du skrämmer henne!»
svarade Tofte. »Tror du inte, att ett så förorättadt och
pinadt qvinnohjerta har instinkt för att uppfatta de
minsta skiftningar i ett uttryck och en stämma? Dina
ansträngdt leende och kalla blickar kunna inte
uppväcka hennes förtroende. Hon behöfver litet värme,
någon som håller af henne och vill vara god emot
henne.»
»Ja, då har hon ju fått hvad hon önskade i fullt
mått», svarade Nina, men blef genast rädd för hvad
hon sagt.
Tofte såg länge på henne.
»Jag trodde du var en god menniska», sade han
till sist. »Att du hade ett varmt och qvinligt hjerta,
men jag ser, att din kärlek hufvudsakligen består i
svartsjuka — och jag skall säga dig, att det är ett
mycket dåligt slags kärlek.»
Han hade rest sig från soffan och gick med hårda,
raska steg fram och tillbaka på golfvet.
»Jag kan inte undvara dig», hviskade Nina. »Jag
har ju inte heller någon annan i verlden än dig!»
»Och har jag lemnat dig? Har jag vändt dig
ryggen? Bryr jag mig mindre om dig, derför att jag
ger en smula tröst och vänlighet åt en annan? —
Jag skall säga dig, att om du fortsätter på detta vis,
så mister du mig på allvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
