Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tofte började bli intresserad af att ordna sitt hem
och fick smak för gamla möbler och äkta porslin.
Hvar han kunde finna sådant, köpte han det gerna
och fick snart en kännares säkra blick att kunna
upptäcka ett värdefullt träsnideriarbete under en
gammal öfvermålad dragkista och räddade mången gammal
sprucken porslinskopp från undergång.
Han använde ganska betydliga summor till inköp
på auktioner och kunde vara i ett riktigt
febertillstånd, innan han kom i besittning af sina önskningars
mål, men på sätt och vis slösade han dock aldrig
med pengar, så att Nina icke ansåg sig kunna förébrå
honom det.
Hans öfverdrift låg endast i den lidelsefulla ifver,
hvarmed han alltid kastade sig öfver hvarje nytt infall.
Under den tiden han svärmade för gamla möbler,
kunde han plötsligt se så smältande och så
längtans-full på Nina, att hon trodde, att hans gamla varma
känsla för henne brusade upp igen. När hon då
frågade honom: »Hvad tänker du på, min vän?» svarade
han med en röst, som darrade af rörelse:
»Jo du, man har sagt mig, att den lilla byrån
med messingsbeslag och marmorplatta, som domprosten
hade i sitt arbetsrum, vill domprostinnan möjligtvis
sälja.»
En a^nan tid slog han sig på att köpa fina viner
och sortera dem och satte en stor ära i att ha ett
utmärkt bord. Han var sjelf ingen gurmand, fastän
han tyckte om god mat, utan han både åt och drack
med måtta.
Hans lust att lysa med utsökta anrättningar var
endast ett infall, en idé, som han ville praktisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
