Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stod alltjemt och strök sina mustascher och
såg på henne med sina mörka ögon, som i detta
ögonblick voro så kalla.
»Du har allt för stor hängifvenhet för den du
håller af. — Man skall inte så der gå upp i en annan
menniska.»
Hon dolde hastigt sitt ansigte.
Hon skämdes, och på samma gång var det, som
om han skulle ha sparkat henne bort ifrån sig.
Hon satt stilla och väntade. Skulle det icke
komma ett ord till tröst, något, som gjorde hans hårda
ton mildare, men det kom intet.
Hon såg upp. Han stod orörlig qvar på samma
ställe.
»Henrik!» bad hon och räckte handen emot honom.
Han tog den, kallt och slappt, och lät den genast
glida ned igen.
»Bryr du dig inte alls om mig mer?» frågade hon
ödmjukt.
»Jo, jo, det gör jag visst, men jag duger inte till
att alltid sjunga kärleksduetter.»
»Och det trodde jag just, att du passade allra
bäst till», sade hon och log.
Hon trodde, att hon skulle få honom att lysa upp.
»Då tog du miste», svarade han blott. Han gick
hastigt ut och lät portiéren falla ned efter sig.
Utanför ref och ruskade stormen i luckorna och
regnet störtade sig med vild ostyrighet mot fönstren.
Nina tyckte, att det blef så kallt i rummet. Hon
grät icke mer, hon frös endast, och satt en stund
alldeles stilla, så reste hon sig och gick ned och drack
te med sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
