Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade stannat borta något längre än hvad som
var bestämdt, och det sista brefvet, som hon hade
skrifvit hem, hade gått förloradt.
Då Tofte mottagit telegrammet om när hon skulle
komma, gick han ned till stationen en half timme
innan tåget kom. Han mötte henne, blek af spänning,
och förde henne hem i triumf. Hela huset var
upplyst, bordet dukadt som till fest; hennes lilla rum
fyldt med rosor.
Hon trodde knappt sina ögon.
»Hvad betyder allt detta?» frågade hon försigtigt
och lade ifrån sig hatten.
»Det betyder, att du ändtligen, åndtligen är hemma
igen!» svarade han och omfamnade henne. »När du
är borta är det, som om alla ljus vore släckta.»
Hon såg på honom. Var det skämt? Ack nej!
— Dessa ögon kände hon, — och rösten! — Han
var djupt rörd, när den ljöd så. —
I åtta dagar räckte denna lycksalighet. Nina
började tro, att hans kärlek vaknat på nytt, men
efter dessa åtta dagar var det förbi. De fingo besök
af en egendomsherre, som var inne i staden för att
köpa en häst, och Tofte, som var med honom, blef
plötsligt varmt intresserad för saken.
Der funnos ett par så vackra hästar till salu, och
det roade honom att studera dem och gå och se dem
manövrera. Han hade förr tyckt mycket om att rida,
och nu kom hans gamla lust tillbaka.
Efter mycket öfvervägande, och efter att omkring
florton dagar ha diskuterat saken med Nina — hon
hörde morgon, middag och afton endast talas om
eleganta framben, välformade näsborrar, om engelska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
