Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet i anspråk och vänder upp och ned på hela
den gamla ordningen i ett hem.
Kanske skulle Tofte, efter den första glädjen,
som nog skulle vara öfverväldigande, finna det
besvärligt och störande och mer än någonsin söka
sina förströelser och sin uppmuntran i andra
saker.
Nina tänkte sig sitta ensam vid en vagga, qväll
efter qväll, och så kanske blifva ensam, alldeles ensam
om att uppfostra sitt barn. — Emellertid var det ännu
ingen anledning till sådana missmodiga tankar, ty
Tofte blef utom sig af glädje och tacksamhet, då
Nina första gången talade med honom.
Han glömde allt annat, till och med sina kära
hästar för att tänka på »sin son». Han sade det så
säkert, som om han redan höll honom i sina armar.
Han skaffade sig alla slags böcker om barnavård, som
han och Nina läste tillsammans, och han var så ängslig
för henne, att hon till sist knappast vågade företaga
sig någonting, ty Tofte ropade då genast: »Nina,
hvad tänker du på! Tag dig till vara! — Det der
tycker visst inte gossen om.»
Om qvällarna, innan han somnade, kunde han
ligga och hålla långa samtal om hvad hans son skulle
bli, och vara riktigt allvarligt bekymrad för i hvilken
skola han borde sätta honom. — Hur de skulle leka
tillsammans och rida tillsammans, ja, blifva som
riktiga kamrater. — Han talade så beständigt och
uteslutande om sin gosse, att Nina nästan började bli
svartsjuk på denna obekante, som så alldeles skulle
uttränga henne i hennes mans gunst.
Då tiden kom, blef det verkligen en son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
