Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men gossen växte och trifdes.
Då det hade gått ett par månader, upphörde Toftes
oro för gossen, men med den också hans flitiga besök
i barnkammaren.
Nina var alltid upptagen och bunden vid den
lille och ofta trött om qvällarna efter nattvakati. Så
började Tofte finna det tråkigt med den ständiga
barn-skötseln, och han gick som oftast ut om qvällarna,
när han hade druckit te och kysst Nina till god
natt.
Hon förstod det ju så väl. Han kunde icke
finna någon förströelse i att sitta i den tysta
sängkammaren och tala med henne, när hon var trött,
men hon saknade honom, saknade honom mera för
hvar dag, och han var mindre och mindre hemma.
Hon insåg, att det som hon hade fruktat skulle
blifva verklighet. Deras barn skulle icke komma att
förena dem, utan blott att skilja dem åt.
När hon satt med den lille vid bröstet och Tofte
åt qväll i rummet bredvid, satt hon orolig och väntade
att hennes son en gång skulle blifva mätt, så att hon
kunde komma in till fadern, men den lille gaf sig
god tid, räckte ut tungan och skrattade, slickade sig
om munnen och började åter dricka.
Andtligen, ändtligen var han nöjd.
Nina ordnade i hast sitt hår litet och kom ut,
när Tofte nästan hade slutat äta.
»Nå, hur är det med gossen?» frågade han.
»Vill du inte komma in och se honom, när han
har kommit i säng?» frågade Nina.
Men Tofte hade för det mesta lofvat sig bort,
och han gick så snart han hade ätit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
