Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det ögonblicket behöll Nina sin sorg för sig
sjelf.
Under alla de många olika nycker och infall,
som omvexlande bemäktigade sig Toftes oroliga natur,
var det en sak, som alltjemt förblef sig lik, och det
var hans stora kärlek till musiken.
Han grep hvaqe tillfälle, då han kunde få höra
någon musik, och försummade aldrig någon konsert
som gafs, och vid sina besök i Stockholm gick han
alldeles upp i musik.
Dock var det egentligen icke det att sitta stilla
i en konsertsal och höra på en lång konsert, som var
efter Toftes smak.
Nej, han ville ligga på ryggen i sin soffa och
röka sin cigarr och så ha någon, som sjöng och
spelade i närheten, någon, som han kunde bedja om att
sjunga samma stycke ännu en eller många gånger,
eller som han kunde tysta ned och säga till: »Det
der tycker jag inte om! Sjung något annat!»
Under lång tid hade det icke varit något att höra,
och efter den lille gossens död hade Tofte aldrig
uppsökt de tillfällen, då han kunde ha fått höra någon
musik. — Men en dag, efter middagen, kom han in
i Ninas kabinett, kastade sig på soffan och utbrast:
»Herre Gud, spela något för mig, Nina! Jag törstar
ihjäl efter musik!»
Nina hade icke öfvat sig på länge, och efter sitt
harns död hade hon icke öppnat flygeln, men hon
hörde, hur längtansfull Toftes stämma ljöd, som om
han verkligen icke kunde stå ut, om han icke fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
