Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra några toner, och hon slog upp flygeln och satte
sig tyst ned vid den.
Hon satt en stund med händerna i knäet och
tänkte på hvad hon skulle spela, så rörde hon
ljud-löst vid tangenterna och började derpå att sakta spela
en vals af Chopin.
Hon hade så ofta spelat den för sig sjelf, när
hon satt och väntade på Tofte, den vår de voro
för-lofvade.
Då hon hade slutat den, sade Tofte:
»En gång till! Den är förtjusande!» och hon hörde
på tystnaden i rummet hur han lyssnade.
Då hon slutat spela, kom han fram till henne,
tog henne om lifvet och sade:
»Du spelar ju som en engel! Från i dag skall
du aldrig få frid för mig!»
Hon måste taga fram alla gamla noter, men hon
kunde icke mycket. ’ Tofte kände det alltsammans,
han valde ett och annat och bad henne öfva sig derpå.
Nu’skulle det blifva musik i huset.
Nina öfvade sig som en liten skolflicka, när hennes
man var borta, och sörjde blott öfver att hon icke
kunde mycket, mycket mer. Detta var en makt, som
drog honom, det märkte hon nog. ,
Det var för det mesta efter middagen, då Tofte
låg på chaiselonguen i Ninas kabinett, med armarna
bakom nackén, det ena benet nedhängande på mattan
och cigarren i munnen, som Nina måste sätta sig vid
pianot.
Han låg och såg upp i taket genom cigarröken
med ett litet leende kring munnen och gjorde då och
då sina anmärkningar. Han hade sina favoritstycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
