Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och starkare, svårare och svårare saker, till dess han
blef blodröd i ansigtet och satt och skelade på sin
egen näsa.
Man började hviska och prata i salen, men det
generade honom icke.
Någon sade, att det bästa sättet att få honom att
sluta var att få fröken Tonio att sjunga, men hvem
skulle bedja henne derom? Den ena stötte på den
andra, och slutligen reste sig Tofte, gick fram och
presenterade sig för grefvinnan och hennes damer,
och frågade fröken Tonio, om hon icke ville sjunga
något.
»Ja, vill ni ackompanjera mig?» sade hon och
såg upp.
»Jag kan hvarken sjunga eller spela», svarade
Tofte. »Jag kan bara beundra. Men jag skulle bli
lycklig, om ni svarar ja.»
Julia Tonio reste sig och viftade sig häftigt med
sin stora svarta solfjäder.
»Nå ja, då måste jag väl be den der lilla kaninen
spela», sade hon och visade sin tungspets. »Han
har snart slitit sönder mina öron med sitt slammer,
men han kan väl prestera ett ackompanjement.»
»Min herre», sade hon derpå vänd till. Kuhn, då
hon kommit upp till pianot, stödd på Toftes arm.
»Min herre, vill ni göra mig den äran att
ackompanjera mig till ett stycke?»
Hon sade detta på franska, som hon talade
utmärkt bia.
»Gnädige Frau», stammade tysken, »grand
honneur, très grand honneur!» Han reste sig och skrapade
med fotterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
