Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här stanna vi hela dagen», sade Julia och tog
Nina förtroligt under armen.
De stannade der icke hela dagen, ty de måste
hem till frukosten, men de kommo snart igen, och
från den dagen var Julia ständigt i deras sällskap.
Hon presenterade också Tofte och Nina för »sin
grefvinna» och hennes systerdöttrar, och de togo med
mycken vänlighet emot Nina, som de alla funno behag
i. Men dessa damer hade många andra bekanta och
deltogo gerna i sällskapslifvet, hvaremot Julia
förklarade, att hon hade mer än nog af detta »tråkiga
menniskopack», och derför smög sig bort från
badso-cieteten så ofta hon kunde och deltog med Tofte och
Nina i deras promenader.
Ibland uppsökte hon Nina, när hon visste, att
hon skulle träffa henne ensam, och vid andra tillfällen
kunde hon sitta timtals med Tofte på en bänk på ett
eller annat ställe i parken, när Nina skötte sina bad
och sin hvila.
Det var icke godt att säga, hvem af dem hon höll
mest af. Tofte trodde, att det var Nina, ty Julia
utgöt sig alltid i långa loftal öfver henne till honom.
— Hon var naturen och behaget sjelft! — Så som
hon uppförde sig var att vara lady-like i ordets bästa
betydelse! Och hvad hon var god! Det var något så
välgörande och tröstande i hennes godhet för en så
orolig natur som Julias, och så hade hon ju ett
ypperligt godt hufvud, fastän hon icke skröt med det som
de flesta begåfvade menniskpr! — Tofte hörde på
Julias loftal och gaf henne rätt. Han hade verkligen
en ovanlig hustru, medgaf han, och det gladde honom
att Julia kunde se det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
