Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, Julia, gråter ni?» sade han och kysste den
hand, hvarmed hon torkat sina tårar.
»Det är ingenting! Alldeles ingenting!» Hon bet
sig i läppen och ville försöka att skratta, men hennes
ögon fy Ides oupphörligt med nya tårar.
På en gång bröto de fram med full kraft, och
hon sjönk ned på en mossbevuxen sten.
Tofte satte sig bredvid henne och slog armen
om hennes lif.
»Om jag blott kunde hjelpa er!»
Hon fortfor att gråta.
Han kysste hennes händer och lade hennes hufvud
emot sin skuldra. Ännu snyftade hon, men slutligen
upphörde hon och såg upp.
»Var inte ond på mig», sade hon och strök håret
nr pannan. »Det öfverväldigade mig mot min vilja.
Jag brukar annars inte gråta, när andra se det.»
»Men — Julia!» sade han mildt, »jag är väl inte
’andra’?»
Hon räckte honom handen, lät honom hålla den ett
ögonblick och sade derpå allvarligt:
»Nej! — Ni är min vän!»
Då Tofte kom hem den qvällen, fann han Nina
svagare än annars.
Hon hade hela dagen lidit af en svår, nervös
hufvud värk och låg nu, hvit i ansigtet utsträckt på
sin chaiselongue.
»Du är då alltid dålig», sade Tofte otåligt och
kastade hatten ifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
