Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon valde helst sådana timmar, då badsocieteten
var upptagen af bad och promenader, när musiksalen
stod tom.
Tyvärr behöfde hon en ackompanjatör, men hon
hade förstått att ställa den lille herr Kuhn till sitt
förfogande, som om han varit ett dödt ting, en
maskin, som gick, när hon drog upp honom.
Hon smickrade honom, och han kunde smälta
mycket af den sorten. Hon kunde icke nog
uttrycka hur »reizend», »göttlich» och »wunderschön»
hans spel var. Till Tofte sade hon: »Hvad bryr jag
mig om den som ackompanjerar. Han är ju bara
ett nödvändigt bihang till min sång. Bara han följer
med, är jag nöjd, och den der lilla mopsen kan
verkligen vänta på mina insatser, och så läser han
noter utmärkt bra.» Och lille herr Kuhn stirrade på,
alla de nya noterna, som sattes för honom och
ansträngde sig till det yttersta för att följa med, när
Julia forcerade tempot eller inflätade plötsliga och
oväntade kadanser i melodien. Hon var mycket
oberäknelig och sjöng aldrig samma sak lika två gånger.
Herr Kuhn pustade och svettades, så att han blef
mörkröd bakom sin styfva uppstående krage, men
han fick sin belöning, när Julia lade sin hand på
hans axel och kallade honom: »Mein
Hofaccompag-nateur!»
Bakom hans rygg gjorde hon grimaser till Tofte,
som om hon ville säga: »Stackare lilla apa! Man
måste ge honom litet socker!»
Om det ibland var många menniskor i
musiksalen, när Julia sjöng om qvällen, lät hon sig alltid
föras fram af någon af de andra herrarne, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
