Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg frågande på henne.
Det var något i hela hennes person, som skrämde
honom.
»Förvånar det dig?» frågade hon. — »Jag älskar
dig icke längre.»
Hon väifde honom ryggen och gick bort till
fönstret.
Det var dödstyst i rummet.
Han förstod icke detta. Det förvirrade honom.
Han hade kommit, utrustad till kamp för sin frihet.
Han hade väntat sig tårar och utbrott, och han fann
denna isande kyla, som sammankrympte hans hjerta.
Han stod och väntade. — Det skulle väl ändå komma
något mera. Detta var något ansträngdt, något som
hon ville narra honom med.
Skulle hon verkligen kunna släppa honom, honom
så lätt?
Hon vände sig också till sist, men hon såg icke
på honom. Hon gick långsamt fram till sitt sybord,
tog sitt arbete och satte sig att sy, som om hon blott
väntade på att han skulle gå.
Och så började hon tala, sakta, långsamt, som
om hon talade ensam med sig sjelf.
»Man kan inte dag för dag förspilla en sak
och ändå behålla den», sade hon och sydde med
jemna styng. »Jag kom till dig med allt hvad jag
hade, allt hade jag gömt till dig, och jag gaf dig
det på en gång, utan förbehåll, men du har inte gjort
annat än plockat sönder det! Det som för mig var
mitt största allvar var för dig bara en lek. Du roade
dig med mig en tid, och så blef du trött på mig, —
som du blir på alla och allting.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
