Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han svarade icke. Han stod som en skolgosse,
som får bannor, som han vet äro väl förtjenta, men
det var obehagligt, och det skulle kännas skönt att
komma väl ut ur detta rum.
»Jag har väntat på dig länge, — länge», fortfor
hon. Hon såg ett ögonblick framför ’sig, som om
hon öfversåg alla de år hon hade stått och väntat.
Men nu är jag trött. Hvarför skulle jag hålla
tillbaka en menniska, som helst vill vara fri från mig?
— Jag förtjenar också att lefva!» Hennes stämma
blef starkare, och hon såg på honom. »Det är hvarken
rätt mot Gud eller mot mig sjelf att förspilla min
kraft på detta sätt, och nu vill jag lefva! —Icke för
min egen lycka. Du har varit lyckan för mig, —
men hvem säger, att jag skall vara lycklig* när så
många andra millioner menniskor inte äro det? —
Men jag vill lefva för någon, för något; jag kan
hjelpa de olyckliga, — jag vet så väl, hur det är att
vara olycklig. — Man kan inte lefva utan att älska,
Henrik, — det förstår du ju? Och jag vill också ha
aågon att älska och uppoffra mig för.»
»Du finner kanske också någon, som då gör dig
lycklig», sade Tofte. »Ingenting skulle glädja mig mer.»
Han sade det sakta och stammande. Det föreföll
honom, som om hans egen röst ljöd så onaturlig,
som om det icke var någon mening i hvad han sade;
det hade nästan en komisk klang.
Hon såg heller icke ut att lägga märke dertill.
Han kunde icke förklara för sig, hvarför hon med
ens hade fått något så mäktigt öfver sig och han
sjelf hade blifvit så liten och löjlig. — Om han bara
väl vore ute härifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
