Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var något annat att rida i Champs Elysées
med en ridknekt bakom sig, än att klättra uppför
-dessa norska Ijäll», sade hon och skakade betänksamt
på hufvudet. »Om humöret kommer på henne, kan
hon göra hvilka galenskaper som helst. Hon är ett
litet troll, som bara följer sin egen vilja, och det
värsta är, att också alla andra följa den.»
Grefvinnan skakade åter på hufvudet och smålog.
Hon tyckte mycket om Julia och var mycket stolt
öfver henne.
. Då solen började sjunka och badgästerna voro
spridda till sina olika förströelser, gick Nina ensam
in i skogen.
Hon hade satt ett mål för sin färd, ett litet hus
som låg högt uppe på andra sidan skogen och
hvarifrån man hade en stor utsigt öfver elfven, som
slingrade sig i dalen, och till många aflägsna höjder. Det
var en temligen lång väg, och i aftonbrisen var det
en uppfriskande promenad.
Nina såg sin skugga på mossan.
Det var, som om hon skulle ha velat tala till
den och säga den ett vänligt ord, denna stackars
skugga, som var det enda som följde henne. Hon
gick just ned för den gångstig, der Julia första gången
hade talat till Tofte om hans och hennes olyckliga
öde, men Nina visste det ju icke. Naturen bevarar
inga spår efter de strider, som menniskor ha utkämpat
i dess tystnad, och granarna susade med samma
enformiga, jemna ton som den dag, då de två hade talat
med hvarandra.
Då Nina hade kommit upp till den öppna platsen
öfver skogen, satt hon der länge och såg ut. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
