Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var samma sommar han blef student, då
han och Mina båda voro aderton år, som de hade
förlofvat sig. Han kom så ung och glad med sin
hvita studentmössa, som klädde hans mörkbruna hår
så bra. Det var en munter sommar, då mycken
ungdom var samlad i prestgården, och då man lekte
och log från morgon till qväll. Då det så led mot
slutet af sommaren, och Anders snart skulle tillbaka
till Upsala, hände d^t en afton, att man lekte »sista
paret ut» nere vid e\i stor gran, som stod i hagen.
Det var sent på qvällen, och det började mörkna,
men ännu var luften varm och ljum som om
sommaren.
Bakom granen fångade Anders Mina. Hon kom
springande rakt i armarna på honom för att undgå
»enklingen», som stod der för att fånga henne. Hon
blef tryckt så tätt intill den smärte unge mannen,
som fångade henne, och i det han slog sina armar om
henne och såg ned på henne med sina vänliga bruna
ögon, sade han: »Nu fångar jag dig för att aldrig
mer släppa dig. Min är du, och min skall du blifva.»
Och hon såg så lycklig upp i hans ansigte. Hon tänkte
alls icke på att svara någonting. Det föll ju af sig
fljelft, att de tillhörde hvarandra.
Och medan de senare på aftonen gingo arm i
arm i augustimånskenet, der skogen stod så svart med
klara stjernor öfver och hela landet omkring låg så
stilla, så ljudlöst stilla, då gingo de som burna på
vingar. Lifvet låg för dem som en lycksalig
sommartid, der de alltid skulle följas arm i arm, alltid kyssas
och älska hvarandra. Naturligtvis skulle det också
komma svåra tider, de voro ju fattiga båda två, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
