Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narna blommade, och skyar af fint honungsstoft
sväf-vade sakta genom luften och mötte andra skyar af
blomsterstoft, som sväfvade öfver ängen, der gräs och
blommor växte högt. Majstången var rest i hagen
mellan björkarna, men då »mor» var så klen, bad man
folket gå en annan väg än förbi prestgården. Dock
hörde man på afstånd de två fiolerna spela. Den
första fiolen, högt uppe i diskanten med raska
öfver-lägsna stråkdrag, spelade melodien, medan den andra
ackompanjerade med ungefär samma två ackord hela
tiden i en underordnad beundran.
En stor skara menniskor följde, gamla och unga,
barn och hundar. Mor Mina var ju utom all fara nu,
och man måste dock dansa midsommardansen.
Vinterns långa hårda tid, all denna väntan i is
och snö, allt det stränga arbetet skulle nu hafva en
glad stund som belöning, då allt det svåra skulle
glömmas och man kunde känna, att man lefde och
var glad.
Mor Mina hade också fått sin belöning. Hon
låg för nedrullade gardiner i den mörka sängkammaren,
likblek, liksom sönderskjuten i en fruktansvärd batalj.
Hon sof nu och log i sömnen. Alla dessa långa års
möda, hela denna långa väntan, alla dessa bekymmer
och nu denna hårda kamp, allt var ju nu öfverståndet
och glömdt. Belöningen låg der mellan dunkuddarna
i vaggan. Djupt nere — från kuddarna — kom då
och då en liten fnysning, som när en fogel skakar på
sig i sömnen, och så på en gång ett riktigt kraftigt
skrik. Anders, som hade suttit i rummet bredvid med
dörren på glänt, kom in på tåspetsarna, lyfte på kudden
och tog med största försigtighet upp den lilla. Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
