Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg det inte till far! — Jag skall aldrig göra
det mer.»
Nej, Mina skulle inte säga det till far, det skulle
hon visst inte göra, och så följdes de åt, långsammare
och långsammare hemåt. När de hunno till
poppel-alléen, blef Rakel så trött, hon kunde rakt inte gå
längre, och Mina tog henne på armen och bar henne
det sista stycket.
Rakel höll sina små solbrända armar hård t om
hennes hals, kysste henne bakom örat och sade
oupphörligt: »Min kära lilla mor!»
Det var ingen lätt sak att uppfostra lilla Rakel,
och hon gaf Mina anledning till många allvarliga
funderingar, både med afseende på hennes kropp och
hennes själ.
En afton, då modern som vanligt lade sig på knä
vid hennes säng för att läsa aftonbönen med henne —
den lilla flickan var då en åtta år — stannade Rakel
plötsligt och sade: »Jag tycker inte om Jesus, han
är otäck!» Med darrande knän och hjertat i
halsgropen böjde sig Mina öfver sitt barn för att få
förklaring på detta fasansfulla uttryck. Det kom då fram,
att lilla Rakel tänkte på ett krucifix i landskyrkan,
ett gråmåladt, gammalt ett, der frälsaren var
fram-stäld som en liten van skaplig figur med smala, sneda
ben, ett stort hufvud med ett ynkligt förvridet ansigte
och en väldig, förgyld gloria, som såg ut som ett
fyrverkerihjul. Det lättade ju något, då Mina
uppfattade, hvad Rakel menade med sin afsky. Men i
alla fall — hon måste tänka på, hvem det var, som
det förestälde, och icke, om det var mer eller mindre
bra gjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
